Djupintervjuer av klienter som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av ohälsa men saknar sjukpenninggrundande inkomst

SDF Biskopsgården är en av Göteborgs 21 stadsdelar. Arbetet med ekonomiskt bistånd på socialkontoret är uppdelat i tre arbetsgrupper. Varav en är utredningsgruppen. Utredningsgruppen vänder sig till personer som av olika anledningar står långt ifrån arbetsmarknaden. Det visar sig ofta att dessa personer är sjuka.

Vi håller just nu på att skriva en rapport om personer som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av sjukdom och som saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

UPPDRAG

Vi behöver hjälp med djupintervjuer av klienter som är aktuella på socialkontoret och som ingår i målgruppen för rapporten. Genom att göra dessa djupintervjuer erbjuds en exklusiv möjlighet att på plats träffa och samtala med målgruppen. Vissa frågeställningar behöver vi svar på för våran rapport men det kommer även att finnas möjlighet för dig/er med egna frågeställningar. Utifrån intervjuerna kommer du att kunna få ett gediget material som underlag för din/er uppsats. Du bidrar också till utvecklingen av det sociala arbetet.

OMFATTNING

Vi räknar med att cirka 20-30 klienter kommer att intervjuas.

KORT OM RAPPORTEN

Idag har vi en hög andel människor som är beroende av socialtjänsten för sin försörjning. Bland dessa återfinns människor som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden och som därför inte omfattas av rätten till A-kassa, människor som på olika sätt har straffat ut sig från A-kassan och människor vars ersättning i form av sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan ifrågasatts.

Det finns även ett stort antal personer som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av sjukdom och där personerna saknar sjukpenninggrundande inkomst . Dessa personer kan inte komma i åtnjutande av Arbetsförmedlingens insatser då de bedöms som sjuka och därmed inte står till arbetsmarknadens förfogande. De kommer heller inte i åtnjutande av rehabiliterande insatser genom Försäkringskassan då de inte uppbär sjukpenning. Denna grupp benämns ofta lite lättvindigt som nollklassade. Socialtjänstens organisation och tradition är på inget sätt anpassad för att hjälpa denna grupp.

Dessa personer får inte del av arbetsmarknadspolitiska insatser, de får heller inte del av rehabiliterande insatser. Många av dessa personer kommer till socialtjänsten på grund av systemfel i välfärdssystemet då de inte omfattas av de befintliga satsningarna inom arbets –rehabiliteringsområdet. Genom att komma till socialtjänsten ”i onödan” gör vi människor till ett problem i stället för att på ett tidigt stadium satsa på rehabilitering inom redan befintliga resurser.

Kostnaderna att inte uppmärksamma denna grupp är stora. Detta är kostnader som inte är budgeterade inom ordinarie verksamhet vid socialkontoren. Sådana kostnader kan vara köpt rehabilitering, köpta kostnader för parallella verksamheter som arbetsträning (där tanken är att detta skall leda till introduktion på arbetsmarknaden) då denna grupp människor inte omfattas av statliga satsningar i form av olika arbetsmarknadsstöd.
Det finns också kostnader för utredning av sjukdomar där tanken är att det skall leda till aktivitets – eller sjukersättning, således diagnostisering av sjukdomar.

För att kunna ta sig in på arbetsmarknaden igen eller för första gången måste människor kvalificera sig in i arbetsförmedlingens system. Samma förhållande råder för att komma i åtnjutande av aktivitetsersättning eller sjukersättning.

Syftet med rapporten är att synliggöra situationen för den grupp som uppbär försörjningsstöd på grund av sjukdom och som inte har sjukpenningsgrundande inkomst . Att beskriva hur processen in i denna grupp ser ut samt att beskriva konsekvenserna som en nollklassning för med sig för individen och för socialtjänsten.
Att diskutera konsekvenser av när olika aktörer inte har en samstämmig bild. Vem som bär ansvaret för rehabilitering, vilka krav som skall ställas och vilka konsekvenser en diagnos har för olika aktörer och för individen. Beskriva arbetsgruppens sätt att a