Ekonomiska och andra effekter av att äldre tvingas bo kvar hemma

Genom Uppsala kommunfullmäktiges beslut Äldre 2000 och Senior 2030 har den s.k. kvarboendeprincipen lagts fast. Ursprungligen var det tänkt att det skulle vara ett frivilligt val från den enskilde, men genom resursbrist har det blivit ofrivilligt kvarboende och till och med ett tvång.

Under flera månader hösten 2005 har ca 150 personer fått biståndbeslut om särskilt boende (i Uppsala kommun kallas det vårdboende) utan att kunna beredas plats. Det betyder att utföraren inte kan fullgöra den insats som myndighetsfunktionen fattat beslut om!

Härtill kommer att många äldre / deras anhöriga inte ens anser det vara mödan värt att ansöka om plats och det torde också förekomma att en del avråds från att överhuvudtaget ansöka. Siffran omkring 150 personer är troligen bara toppen av ett större isberg.

I många fall (under stor del av 2005 har det rört sig om 250-300 pers) finns vårdtagare inom hemtjänsten som har insatsnivå 7 eller högre, vilket betyder att kommunens dygnskostnader överstiger kostnaden på ett vårdboende med 250 kr/dygn. I många fall kan det bero på den enskildes önskan att verkligen få bo kvar hemma men om det beror på platsbrist på vårdboende så är ”kvarboendeprincipen” kommunalekonomiskt ”olönsam”.

En kalkyl kan här göras vad det kostar kommunen att inte ge vårdboende, med alternativkalkyler. Även andra aspekter kan studeras.