Risker i tekniska system, emissioner från väg- och bankonstruktioner

Problem/frågeställning
I samband med värdering av konstruktioner ingår det att ta ställning till emissioner. I dag finns ett begrepp som kallas ¿ringa föroreningsrisk¿, FMH (1999). I det fall en värdering leder till en klassificering i ringa risk menar NV att naturresursshänsyn ska väga tyngre. Dvs en konstruktion uppbyggd av material som reducerar uttaget av naturresurser ska prioriteras. I dag finns dock inget enhetligt betraktelsesätt med vad som avses med ringa risk.

Syfte
Detta projekt syftar till att beskriva angreppssätt för att värdera risker med avseende på emissioner från väg- och järnvägskonstruktioner och risker i andra tekniska system.

Metod
I projektets första etapp sker en sammanställning av hur olika miljömyndigheter (LST och miljökontor hos kommuner) ser på riskbegreppet och vilka grunder de ser som centrala för en värdering. I parallella fallstudier identifieras de grunder som använts för att värdera föroreningsrisk. Därefter presenteras olika angreppssätt, utifrån ett riskanalysperspektiv, för att göra en värdering av föroreningsrisk. Med denna utgångspunkt genomförs sedan en riskvärdering på ett tillämpat fall. Fokus kommer att läggas på ett urval av ämnen som är förknippade med en potential att frigöras och hög farlighet som t ex kadmium-, bly- och arsenikföreningar.

Förväntat resultat
Arbetet förväntas ligga till grund för en kravspecifikation för olika väg- och järnvägskonstruktioner.